De flesta som spelar på casino eller satsar på sport gör det för skojs skull – som en form av underhållning och avkoppling. Men för en del människor förändras relationen till spelet gradvis, på ett sätt som varken de själva eller deras omgivning alltid lägger märke till i tid. Problemspelande smyger sig ofta på. Det börjar kanske med lite extra spelande för att hantera stress, och innan man vet ordet av det har vanorna tagit kontroll. Att förstå varningssignalerna är därför ett av de viktigaste stegen för att kunna hjälpa sig själv eller någon man bryr sig om.

Vad är problemspelande – och hur skiljer det sig från normalt spelande?

Det finns en viktig distinktion mellan att spela för nöjes skull och att ha ett spelproblem. Nöjesspelaren sätter upp en budget, håller sig till den och kan sluta när pengarna är slut utan att det påverkar humöret eller vardagen nämnvärt. Ett spelproblem uppstår när spelandet börjar kräva alltmer – mer pengar, mer tid, mer dold aktivitet – och när konsekvenserna börjar tränga in i livet på ett negativt sätt.

Problemspelande definieras ofta som ett beteende där spelandet stör personens ekonomi, relationer, arbete eller psykiska hälsa. Det behöver inte handla om att man spelar varje dag eller att man har förlorat astronomiska summor. Ibland räcker det med att spelandet orsakar återkommande skuldkänslor, att man ljuger om sitt spelande eller att man spelar i hemlighet för att det ska klassas som ett problem.

De tidiga varningssignalerna

I ett tidigt skede av problemspelande är signalerna subtila och lätta att rationalisera bort. Det är just det som gör dem svåra att fånga upp. Några av de vanligaste tidiga tecknen är:

• Att tänka på spel konstant. Om tankarna ofta kretsar kring nästa spelsession, hur man ska skaffa pengar att spela för eller hur man vann eller förlorade senast, kan det vara ett tecken på att spelandet har fått ett oproportionerligt stort utrymme i sinnet.
• Att höja insatserna för att få samma känsla. Precis som med andra beroendeframkallande beteenden kan man behöva allt större doser för att uppnå samma spänning. Att successivt öka sina insatser utan att ha råd med det är ett klassiskt varningstecken.
• Att "jaga förluster". Fenomenet kallas på engelska för chasing losses och innebär att man spelar vidare – ofta med allt högre insatser – i hopp om att vinna tillbaka det man förlorat. Det är ett av de mest karaktäristiska beteendena vid problemspelande.
• Att använda spel som ett sätt att fly från problem. Spel kan fungera som ett tillfälligt sätt att slippa tänka på ekonomiska bekymmer, relationsproblem eller ångest. När spelandet blir en copingmekanism snarare än ett nöje har det tagit en farlig vändning.
• Att vara irriterad eller rastlös när man försöker minska spelandet. Om försök att dra ned på spelandet leder till stark otålighet, ångest eller ilska kan det tyda på ett psykologiskt beroende.

Ekonomiska tecken att hålla ögonen på

Ekonomin är ofta ett av de första områdena som tar skada när spelandet övergår till ett problem. Problemspelande och ekonomiska svårigheter hänger tätt ihop, och det är vanligt att de drabbade döljer sin ekonomiska situation för omgivningen under lång tid.

Typiska ekonomiska varningssignaler inkluderar att man lånar pengar av vänner eller familj utan att kunna ange en tydlig anledning, att man tar snabblån eller använder kreditkort för att finansiera spel, att räkningar och hyra börjar betalas för sent eller inte alls, eller att man säljer ägodelar för att skaffa spelkapital. Det förekommer också att problemspelare stjäl pengar från arbetsgivare eller närstående, vilket markerar en allvarlig eskalering av problemet.

Ett annat ekonomiskt mönster är att personen alltid verkar ha ont om pengar trots en rimlig inkomst, men aldrig kan förklara varför. Den ekonomiska hemlighetsmakeriet – att dölja kontoutdrag, ha ett hemligt bankkonto eller undvika ekonomiska samtal – är i sig ett tydligt varningstecken.

Sociala och relationsmässiga konsekvenser

Problemspelande är sällan ett enbart privat problem. Det påverkar relationer till familj, vänner och kollegor på ett genomgripande sätt. En av de mest smärtsamma aspekterna är att problemspelaren ofta ljuger – inte av illvilja, utan av skam och rädsla för att bli avslöjad eller stoppad.

Vanliga relationsmässiga varningssignaler är att man drar sig undan sociala sammanhang för att kunna spela, att man avbokar planer eller är frånvarande och distanserad, och att nära relationer präglas av spänning, konflikter och bristande förtroende. Familjemedlemmar beskriver ofta en känsla av att aldrig riktigt nå fram till personen, att den är fysiskt närvarande men mentalt frånvarande.

Barn till problemspelare är särskilt utsatta. De kan uppleva ekonomisk otrygghet, emotionell frånvaro hos föräldern och i värsta fall växa upp i en miljö av lögner och kaos. Det är en aspekt av problemspelande som ofta underskattas i den allmänna debatten.

Psykiska och fysiska symtom

Spelberoende är klassificerat som en psykisk störning och medför ofta tydliga psykologiska och ibland fysiska symtom. Depression och ångest är vanliga följdsjukdomar – eller i vissa fall föregående tillstånd som spelandet försöker dämpa. Problemspelande och psykisk ohälsa är ofta tätt sammankopplade, och det är inte alltid tydligt vad som kom först.

Vanliga psykiska symptom inkluderar skuldkänslor, skam, hopplöshet och i allvarliga fall suicidtankar. Forskning visar att problemspelande är kopplat till förhöjd suicidrisk, vilket understryker hur allvarligt tillståndet kan vara om det inte uppmärksammas och behandlas i tid.

Fysiska symptom kan vara sömnproblem, aptitförändringar, huvudvärk och en allmän känsla av utmattning. Dessa symtom uppstår ofta som följd av den konstanta stress och ångest som problemspelandet medför, och av de sömnlösa nätter som kan följa på en tung förlust.

Hur ser spelbolagen på ansvarsfullt spelande?

De senaste åren har det hänt mycket inom branschen när det gäller att skydda spelare från att utveckla problem. Seriösa operatörer erbjuder numera verktyg som insättningsgränser, spelpauser, självavstängning och verklighetscheck – påminnelser om hur länge man spelat och hur mycket man vunnit eller förlorat. Att dessa verktyg finns är ett framsteg, men de fungerar bara om spelaren aktivt väljer att använda dem.

Många casinon i Sverige och internationellt har infört system för tidig varning, där ovanliga spelmönster automatiskt flaggas och kan leda till att kundtjänst tar kontakt med spelaren. Det handlar om en mer proaktiv approach till ansvarsfullt spelande som skiljer sig från den gamla modellen där allt ansvar lades på spelaren själv. På plattformar som slotwormcasino.nu är ansvarsfullt spelande en integrerad del av erbjudandet, med tillgängliga begränsningsverktyg och information om var man kan vända sig om spelandet känns svårt att kontrollera.

Trots dessa framsteg finns det fortfarande mycket att göra. Reklam för spel är fortfarande utbredd och kan normalisera spelande på ett sätt som gör det svårare för sårbara individer att hålla distansen. Den digitala miljön – med spel tillgängliga dygnet runt via mobilen – innebär också att spelande aldrig är mer än ett fingerblad bort, vilket sänker trösklarna och kan förstärka problembeteenden.

Vad gör man om man känner igen sig?

Det är viktigt att understryka att spelproblem inte är ett tecken på svaghet eller moralisk brist. Det handlar om ett beteendemönster som kan drabba vem som helst, oavsett kön, ålder, utbildning eller ekonomisk bakgrund. Att erkänna att man har ett problem är det svåraste steget – och det modigaste.

Om du känner igen dig i flera av de varningssignaler som beskrivs i den här artikeln finns det konkreta steg du kan ta. Börja med att prata med någon du litar på. Det kan vara en nära vän, en familjemedlem eller en läkare. Att sätta ord på problemet högt, för en annan person, kan bryta den isolering och skam som ofta omger spelproblem.

I Sverige finns det flera organisationer och hjälplinjer som erbjuder stöd. Stödlinjen, som drivs av Spelinspektionen, erbjuder kostnadsfri rådgivning för både spelare och anhöriga. Gamblers Anonymous har lokala grupper runt om i landet för den som vill träffa andra i samma situation. Kommunernas socialtjänst kan också förmedla kontakt med behandling och stöd.

Självavstängning via Spelpaus är ett kraftfullt verktyg för den som vill sätta upp ett konkret hinder mot impulsivt spelande. Genom att registrera sig på Spelpaus.se kan man stänga av sig från allt licensierat spel i Sverige under en vald tidsperiod.

Att vara ett stöd för en anhörig med spelproblem

Att leva nära någon med ett spelproblem är tungt och förvirrande. Man kan känna sig hjälplös, arg, ledsen och sviken – ibland allt på en gång. Det är viktigt att förstå att man inte kan tvinga någon att sluta spela. Förändringen måste komma inifrån personen själv. Vad man däremot kan göra är att sätta tydliga gränser för vad man är beredd att acceptera och inte acceptera, och att uppmuntra personen att söka hjälp utan att ta ansvar för dennes beslut.

Anhörigstöd – exempelvis via organisationer som Spelberoendes riksförbund – kan hjälpa dig att hitta strategier för att hantera situationen utan att själv gå under. Det är lätt att glömma bort sin egen hälsa när man försöker rädda någon man älskar, men ditt välmående är lika viktigt.

Spelproblem är ett folkhälsoproblem som berör många fler än de som sitter vid spelbordet. Ju mer vi pratar om det öppet och utan skam, desto lättare blir det för dem som behöver hjälp att faktiskt söka den.